Skrivet
I'm chasing the sun, don't miss out on the fun, gotta get it while our hearts are young..
Ciao!
Jag har länge velat skriva om bilkörningen här, men jag har aldrig funnit tid att skriva om det - tills idag.
När jag lämnade sverige så hade jag haft mitt körkort i 9 månader. Jag körde manuellt med en bil som hade 14 år på sin nacke. Att balansera kopplingen och bromsen var en daglig kamp. Jag gillade inte att åka på motorvägen så mycket då jag behövde komma upp i så hög hastighet så fort och jag visste inte hur mycket jag kunde trycka utan att den skulle falla ihop. Rondeller var okej, trafikanterna höll jag koll på, körde försiktigt och tänkte på hastighetsgränsen.
När jag kom hit i början så var jag rädd för motorvägen. Jag svettades som en galning och spänne mig så att mina händer blev vita och fick träningsvärk i mina axlar. GPS som jag har fått använda är gammal och blev senast uppdaterat 2009. Det har blivit många omkörningar och u-svänger tills jag kom dit jag skulle.
När GPS sa att jag skulle svänga höger om några miles så la jag mig i den filen. Jag blev en aning chockad och fick små panik när den filen blev en "only" fil - vilket menas att man kan bara svänga höger, men det var för tidigt för mig att svänga. Alltså får man vara snabb som fan och hinna byta fil till vänster. Det har blivit en hel del så kallade "ful" byten - vinka till den andra bilen så att de såg mig och kunde släppa in mig i den filen jag skulle vara i.
Här borta får man även svänga höger på rött. Det var dock lite svårt att veta när man fick göra det för ibland finns det skyltar som säger att man får, att man inte får eller så finns det inga skyltar alls. Jag har lärt mig nu att jämfört med Sverige så har dem rättigheter här, medan vi har skyldighet. Om det inte finns en skylt 'NO PARKING' då får du parkera där. Om det INTE finns en skylt där det står 'NO TURN ON RED' då får du åka. Inte fan visste jag det i början. Jag satt där och tryckte medan bilarna bakom mig tutade ikapp.
Hur jag ser mig själv nu efter ett år i staterna. Jag är mer tuff, men på något vis så har jag blivit lite slappare i körningen. Här borta har jag en automat vilket menas att jag kan bromsa och gasa bäst fan jag vill. Hemma i sverige brukar folk sakta ner långsamt. De liksom går ner från 5an, till 3an till 2an och om du behöver stanna - 1an. Här borta är det BROOOOOMS! De har funnits tillfällen att jag endast har varit några cm i från bilen framför mig.
Alla människor äter något i bilen, eller pratar i telefon eller smsar. Jag kollade snett på dem i början. Nu för tiden kan jag slänga ett öga på min egna lur. När man sitter i ett trafikljus tillexempel. 3 filer åt alla 4 håll - det tar ju en stund liksom.. Det är verkligen ingen bra egenskap - detta gör man pga att man har en automat. Om man körde manuell så skulle man inte ha händerna för att hålla på med något annat.
Nu för tiden har inte jag heller något tålamod. Jag är lite trött på att man måste köra mellan 10-30 min för att komma någonstans. Jag vill komma till ställen fort. När hastighetsgränsen var 25 tillexempel så körde jag på sträcket! När jag körde med min värdfamilj den första veckan så sa dem att jag kunde åka lite fortare. Att jag kunde åka 5 miles över. Det känns inte så mycket - köra 30 miles istället för 25 miles. Hemma i Sverige skulle de vara 50 på en 40 väg och vi skulle bli stoppade på en gång. Här har man nästan race med polisbilen.
Jag har seriöst varit uppe i 130 km/h på motorvägen när det var ca 104 km/h. Jag flyger fram mellan bilarna. På tal om motorvägen. I början ville jag ju ligga i den filen med lägsta hastighet och det var ju i den åt höger, men här så förvandlas oftast den filen till en EXIT. I sverige så dyker en avfart upp bara så där. Alltså måste man ligga i mitten eller om man ska åka en längre bit så är det lika bra att vara i den allra vänstra. Det är bara att gasa..
Den sista saken att ta upp är trafikanterna. De är väl medvetna om trafiken här så de går inte bara ut över gatan. Oftast så väntar det på att det blir tomt med bilar. Vilket har blivit rätt lätt att sluta tänka på dem. Hemma bryr sig ju ingen, men här vet dem liksom när man ska gå över eller inte. Men det har gjort så att jag har glömt dem.
Kommentarer